Jag har nu på morgonen brottats med Det Statliga Postverket. Det är så att vi har beställt saker från Clas Ohlson och tydligen lastades dessa saker på en pall och ett avi från Posten Logistik kom till oss och sa att Posten gärna kör hem godset. Detta lät ju väldigt bra.

Sagt och gjort, jag ringde upp Det Statliga Postverket och kom så fram till en ung dam som bad om kollinumret. Efter lite palaver fick jag läsa upp min adress igen för henne för “här finns det inget registrerat”. Jag fick även tala om för henne Postförskottsbeloppet, det fanns tydligen heller inte noterat. Nu upplyste hon mig om att de bara kör ut vardagar dagtid mellan 8-16.

Eftersom både Janna och jag jobbar nästan 4 mil från vår bostad, insåg jag att det enda sättet att få paketet hemkört är att ta ledigt från jobbet och åka hem och vänta in posten, något jag absolut inte ville. Det som också ställde till det var ju att det var postförskott, och eftersom Det Statliga Postverkets budbilar inte hanterar kort (!), krävs kontant betalning, JÄMNA PENGAR (!!) till postbudet.
(Man undrar ju om de tänkt på säkerhet och liknande? )

Nåja, jag började vid det här laget tappa tålamodet och föreslog att jag skulle hämta paketet själv istället. Det KANSKE skulle gå, det berodde på om de vid denna terminal hanterade kontanter. Om de inte gjorde det, så gick det inte. Då föreslog jag att jag skulle möta upp chauffören UTANFÖR terminalen, för budbilarna tar ju tydligen kontanter. Teoretiskt hade det varit möjligt, men föll på att avin var utställd på min fru, och då kunde de inte lämna ut paketet till mig. Dessutom insåg Det Statliga Postverket att detta var lite absurt, och efter ett antal interna samtal (då jag satt väntande med luren i handen) så fick jag beskedet “Det går att betala kontant på den terminalen. Men bara med JÄMNA PENGAR!”. Problemet kvarstår dock att jag måste ha frun med mig, för trots att det står på avin att det ska gå bra om man har med sig adressatens leg så litar jag i detta fall inte på Det Statliga Postverket.

Sen var det även så att det faktiskt krävdes två nästan likadana samtal som jag beskrivit ovan. Första gången tappade jag behärskningen något innan vi kommit till punkten där det framkommit att terminalen ifråga tog kontantbetalning. Jag undrade om hon tyckte att Det Statliga Postverket skötte sitt jobb på ett bra sätt? “Det är inte mitt problem, jag sitter inte i Kundtjänst”. Sen la hon helt sonika på luren. Pang bom i örat. Jag blev rasande kan jag upplysa om, men besinnade mig i 10 minuter innan jag ringde igen, lugn och fin denna gången. Nåja, lugnare iallafall.

Jag kan bara säga: Otroligt.