Blog Image

Lindroos Blogg

Det Statliga Postverket

Vardagligt Posted on Wed, September 15, 2010 09:50:43

Jag har nu på morgonen brottats med Det Statliga Postverket. Det är så att vi har beställt saker från Clas Ohlson och tydligen lastades dessa saker på en pall och ett avi från Posten Logistik kom till oss och sa att Posten gärna kör hem godset. Detta lät ju väldigt bra.

Sagt och gjort, jag ringde upp Det Statliga Postverket och kom så fram till en ung dam som bad om kollinumret. Efter lite palaver fick jag läsa upp min adress igen för henne för “här finns det inget registrerat”. Jag fick även tala om för henne Postförskottsbeloppet, det fanns tydligen heller inte noterat. Nu upplyste hon mig om att de bara kör ut vardagar dagtid mellan 8-16.

Eftersom både Janna och jag jobbar nästan 4 mil från vår bostad, insåg jag att det enda sättet att få paketet hemkört är att ta ledigt från jobbet och åka hem och vänta in posten, något jag absolut inte ville. Det som också ställde till det var ju att det var postförskott, och eftersom Det Statliga Postverkets budbilar inte hanterar kort (!), krävs kontant betalning, JÄMNA PENGAR (!!) till postbudet.
(Man undrar ju om de tänkt på säkerhet och liknande? )

Nåja, jag började vid det här laget tappa tålamodet och föreslog att jag skulle hämta paketet själv istället. Det KANSKE skulle gå, det berodde på om de vid denna terminal hanterade kontanter. Om de inte gjorde det, så gick det inte. Då föreslog jag att jag skulle möta upp chauffören UTANFÖR terminalen, för budbilarna tar ju tydligen kontanter. Teoretiskt hade det varit möjligt, men föll på att avin var utställd på min fru, och då kunde de inte lämna ut paketet till mig. Dessutom insåg Det Statliga Postverket att detta var lite absurt, och efter ett antal interna samtal (då jag satt väntande med luren i handen) så fick jag beskedet “Det går att betala kontant på den terminalen. Men bara med JÄMNA PENGAR!”. Problemet kvarstår dock att jag måste ha frun med mig, för trots att det står på avin att det ska gå bra om man har med sig adressatens leg så litar jag i detta fall inte på Det Statliga Postverket.

Sen var det även så att det faktiskt krävdes två nästan likadana samtal som jag beskrivit ovan. Första gången tappade jag behärskningen något innan vi kommit till punkten där det framkommit att terminalen ifråga tog kontantbetalning. Jag undrade om hon tyckte att Det Statliga Postverket skötte sitt jobb på ett bra sätt? “Det är inte mitt problem, jag sitter inte i Kundtjänst”. Sen la hon helt sonika på luren. Pang bom i örat. Jag blev rasande kan jag upplysa om, men besinnade mig i 10 minuter innan jag ringde igen, lugn och fin denna gången. Nåja, lugnare iallafall.

Jag kan bara säga: Otroligt.



Värdelöst vetande

Vardagligt Posted on Wed, April 21, 2010 18:50:51

Ibland brukar jag kalla mig “Kungen Av Värdelöst Vetande”. Jag lägger många “onödiga” detaljer på minnet som sällan eller aldrig är riktigt användbara. Jag kan också ibland filosofera kring något udda saker. Idag har jag t.ex. funderat kring hur stor marknaden för Tipp-Ex egentligen är? Jag menar, idag finns det ju datorer och ingen redigerar väl ett papper med Tipp-Ex som skall användas till något seriöst? Trots detta har jag ett Tipp-Ex på mitt skrivbord, som av någon outgrundlig anledning hittat dit. Jag vet ju att jag själv burit dit det men kan inte för allt i världen förklara ens för mig själv hur jag tänkte då jag släpade med mig burken en gång i tiden.

Detta med udda intressen och att jag ibland kan fastna i något specialintresse in absurdum har ibland gjort att jag funderat på om jag har nåt slags “Asperger Light” eller liknande. Nåja, jag trivs ju som jag är!

När jag nu ändå nämner “udda färdigheter” så kan jag ju nämna att jag 1980 var och vad jag förstår, fortfarande är Länsmästare i Örebro Län i Rubik’s Cube. (Det hölls bara ett enda länsmästerskap, tävlingsledare var Torsten “Trivsel-Torsten” Lundberg”. Googla det namnet!)

Jag gjorde den på 28 sekunder som snabbast, idag om jag har en riktigt bra dag kan jag kanske klara den på 2 minuter. Detta ledde också till att jag var med i SM i Rubik’s Cube men där gick det inte lika bra. Kom på 10:e plats. Nu var det en “stjärnreporter” på Aftonbladet som gjorde reportaget om mig, och när artikeln väl var införd i Aftonbladet hette jag där “Jonas Lindfors”. Men det var väl lika bra det då det ju gick halvdåligt… 😉

Snart ska jag sätta mig och se på hockey, HV ska väl ta en programenlig seger mot Djurgården. Får väl p.g.a mitt boende i den småländska skogen hålla en liten tumme för HV. Annars är ju mitt lag Färjestad fortfarande svenska mästare.. En liiiten stund till iallafall! 😉



Vår!

Vardagligt Posted on Sat, April 10, 2010 09:30:49

Jag kan bara tycka det är underbart med våren! Särskilt efter en sådan här lång vinter. Det skapar ändå en extra tydlighet med fyra riktiga årstider. Normalt sett så är ju vintern som en lång höst eller en lång dålig vår om man säger så. Men nu är det “tydlig” vår! .. och då kommer ju saker och ting också fram på ett annat sätt, och påminner en om att en trädgård inte sköter sig självt. Men jag ser fram mot arbetet i trädgården, även om vår mossmatta på framsidan av huset inte alls lockar till åtgärd.. På tal om huset så har det frågats om bilder, tar och lägger upp några både från sommar och vinter.

Önskar alla en skön helg!



Surdeg

Vardagligt Posted on Fri, April 17, 2009 11:16:28

Det är inte alltid man gläds åt en surdeg. På jobbet kallar vi sådant som ingen egentligen vill ta i för en “surdeg”. Eller sådant som håller på åravis och aldrig tar slut. Men man kan också bli glad över en “surdeg”. Igår kom min fru hem och förkunnade glatt att hon kommit hem med “Herman”, surdegen.

Herman var nu ingen person, utan något slags geleartat klet i en burk, och jag fick klart för mig att detta var en surdeg. Hon bringade också med en beskrivning hur man skulle ta hand om “Herman”, under 10 dagar innan Herman vuxit sig stark nog att dela sig i 4 avkomlingar. En del av “Herman” skulle bli ett gott bröd. Under dessa 10 dagar skall “Herman” matas enligt ett schema, mest med socker och vatten vad jag förstod. Fascinerande.

Men jag gläds verkligen åt att återigen ha fått lära mig något nytt, och att få smaka på brödet som “Herman” skall ordna åt oss. Denna uråldriga kunskap att baka med surdeg, nu vet jag hur man gör! Men frågan kvarstår: Vilka 4 vill bli nya “föräldrar” till “Hermans barn”?